23 augusti 2011

Planera i tid är ingen utmaning?

På torsdag är det rippremiär, i morgon drar Stinas husse till finastefjällen med alla stående hundar. Har vetat i minst två veckor att han vill ha markeringsvästar till hundarna för att skydda ömma magen på pointrarna. I väntan på dragkedjor av rätt längd har beställningen legat vilande. idag kom dragkedjorna, jag kastade mig över de och började sy, tyvärr märkte jag snart att kardborren var visst också slut... varför inte ha kollat det tidigare?? Blir det inte tillräckligt stort äventyr att klara deadline då?
Sydde nr ett för några veckor sedan, mycket för liten för Sven, med ögonmåttet och minnet sydde jag ikväll en större variant, en som visade sig vara modell gigantisk för Sven, lagom över bröstkorg för Stinas pappa, Emil, men på tok för stor i midjan. Vad göra när materialet (kardborren) var slut?
 Hem och rota, leta och tänka till. Den för stora västen blir kvar i befintligt skick och ges till en annan beställare vars ena hund troligen passar bra i den. För att få en väst till Sven med stygga såret på bröstet så valde jag att slakta och sy om en av mina prototyper. Den här fick en extra förstärkt magdel så att såret inte ska gå upp mer på Sven när han forcerar videbuskarna och riset till fjälls i jakten att hitta ripa.
Emil han blir iaf för stunden utan.
Emil som inte var så modellvillig och i bakgrunden Stina som busar med karelarvalpen Jonna.

Inga kommentarer: